I början av graviditeten mådde jag riktigt dåligt. Minsta lilla doft fick mig att må otroligt illa. Ett tag var det så illa att jag inte ens klarade av lukten av kranvatten (!). Doftsinnet var verkligen på topp och jag kände mig som en hund som på flera kilometers avstånd kunde sniffa till mig allsköns lukter. Det var faktiskt outhärdligt och jag tyckte lite synd om alla hundar ;-)
Det var då jag insåg att vi har alldeles för mycket ämnen runtomkring oss som är doftsatta. Allt vi kletar och geggar med för att bli fina eller göra oss rena doftar på ett eller annat sätt. Schampot, duschkrämen, handtvålen, kroppskrämen, ansiktskrämen, mascaran, läppstiftet och till och med vissa ögonskuggor är doftsatta. Det går knappt att hitta produkter utan lukt. Plötsligt har jag insett att vi nästan aldrig låter vårt luktsinne vila. Jag hade enorma problem bara att hitta ett läppcerat som inte doftade något. Så från och med nu ska jag kämpa lite grann för att upplysa producenter om att även ha doftfria produkter i sitt sortiment. Jag tror det är många (inte bara nygravida) som lider av alla lukter. Tänk så många allergiker det finns som inte hittar några alternativa produkter att använda. Så nu har jag lovat mig själv att dra ner på doftsatta grejer jag använder, tvätta kläder med doftfritt tvättmedel och inte utsätta den senare nyfödda bebisen för så mycket luktintryck. Han får lära sig att upptäcka de naturliga dofterna själv först. Dessutom minskas ju såklart risken för att utveckla diverse allergier vilket är ett superstort plus.
Hur tänker ni kring dofter?
/E
